Kort svar: Internationella Romadagen, romernas nationaldag, infaller 8 april.
Sverige har fem nationella minoritetsgrupper – samer, judar, tornedalingar, sverigefinnar och romer. För att räknas som en nationell minoritetsgrupp ska gruppen ha någon typ av kulturell, språklig eller religiös särart som skiljer sig från majoritetssamhället och man ska ha en lång historia i landet.
Romska flaggan
Romer har funnits i Sverige i åtminstone femhundra år, men gruppen är inte enhetlig. Så här skriver Kunskapsguiden:
Den romska befolkningen i Sverige är heterogen och består av olika grupper med inbördes kulturella och språkliga variationer. I Sverige finns cirka 50 000–100 000 romer men en mer precis uppskattning är svår att göra eftersom det saknas etniskt baserad statistik.
Liksom många andra minoritetsgrupper har romerna en ”nationaldag”. Romernas dag, som kallas ”Internationella Romadagen” infaller 8 april. Dagen instiftades officiellt 1990 i Serock, Polen, där den fjärde romska världskongressen för International Romani Union (IRU) hölls. Att det blev just 8 april beror på att det första stora internationella mötet med romska representanter hölls då år 1971 i Chelsfield nära London.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-03-31
Kort svar: Sverigefinnarnas dag infaller 24 februari.
Sverigefinnar är en av Sverige fem nationella minoriteter, de övriga är samer, tornedalingar, judar och romer. Gruppen ”sverigefinnar” är finnar som har finska som förstaspråk och identifierar sig med den finska kulturen men som är bosatta i Sverige.
Begreppet ”finne” ska inte sammanblandas med finländare som syftar på alla som bor och/eller är medborgare i Finland. De flesta finnar är dock också finländare och de flesta finländare är finnar. Så här skriver Umeå kommun om gruppen sverigefinnar:
Man avgör själv om man räknar sig som sverigefinne. De flesta sverigefinnar är själva födda i Finland, eller har en förälder, mor- eller farförälder som är född i Finland. Det som förenar sverigefinnar är framför allt språket och kulturen.
Finländare och finnar har en lång historia i Sverige. Från medeltiden fram till freden i Fredrikshamn 1809 var Finland en integrerad del av det svenska riket och de var inget ovanligt att finnar flyttade inom riket för att arbeta i skogen eller i gruvorna. Flera platser dit finnar flyttade kallas fortfarande för finnskogar eller finnmarker.
Svedjebruk
Men de sverigefinnar som idag är bosatta i Sverige är huvudsakligen barn eller barnbarn till de hundratusentals finländare som kom till Sverige under efterkrigstiden. Under ”rekordåren” efter andra världskriget växte den svenska industrin explosionsartat och i fabrikerna var de brist på personal.
Samtidigt var Finland hårt drabbat av de tre krig som landet deltagit i (Finska vinterkriget, Fortsättningskriget och Lapplandskriget) under andra världskriget. Resultatet blev en stor våg av finska arbetskraftsmigration.
Numera är sverigefinnar en erkänd nationell minoritet, med egen flagga och egen dag. Sverigefinnarnas dag infaller den 24 februari. Valet av dag förklaras så här:
Att den 24 februari valts för att synliggöra den sverigefinska minoritetens historia, språk och kultur som en del av det svenska kulturarvet beror på att det är folklivsforskaren Carl Axel Gottlunds födelsedag. Han levde mellan åren 1796 och 1875 och var finländsk folklorist och författare.
Sverigefinnarnas dag har uppmärksammats sedan 2011 och två år senare togs den 24 februari in Akademialmanackan.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-01-30
Kort svar: Samernas nationaldag är ingen officiell flaggdag i Sverige, men många kommuner i det samiska kärnområdet flaggar med både samiska och den svenska flaggan på samernas nationaldag.
Samerna är en av Sveriges nationella minoriteter – tillsammans med judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Samerna ett dessutom ett urfolk med rötter i flera olika länder. Som folk har samerna egen nationaldag (6 februari), nationalsång och flagga. Samernas nationaldag instiftades 1992 till minne av det första möte 6 februari 1917 där nord- och sydsamer från olika länder träffades i Trondheim för att diskutera samiska frågor över nationsgränserna.
Samernas flagga
En av de saker man gör på samernas nationaldag är att hissa den samiska flaggan som antogs vid samekonferensen i Åre 1986. Flaggan hade designats av konstnären Astrid Båhl från Skibotn i Norge.
Cirkeln på sameflaggan symboliserar både månen och solen, månringen är blå och solringen är röd. Flaggans färger är blå, röd, grön och gul, kommer från den traditionella samiska dräkten, kolten. De fyra färgerna på flaggan symboliserar också viktiga överlevnadselement för samerna.
Även om samerna är erkända som nationell minoritet är deras nationaldag ingen officiell flaggdag i Sverige. Däremot förekommer det att kommer i de samiska kärnområdena i norra Sverige flaggar med både den svenska och den samiska flaggan på samernas nationaldag.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-01-29
Deltagarna i det samiska landsmötet den 6 februari 1917 i Trondheims metodistkyrka.
Att Samerådet 1992 valde just att fira den 6 februari beror på att det hölls ett samiskt landsmöte just på detta datum 1917. SvD refererar till mötet dagen efter under rubriken ”Lappmötet i Tromdhjem”:
Det norsk-svenska lappmötet har i dag öppnats i Metodistkyrkan härstädes och är besök af ett 150-tal norska och svenska lappar. Bland deltagarna märktes samtliga norska landsfogdar samt biskopen i Trondhjems stift och från svensk sida inspektören för lappundervisningen kyrkoherde K. V. Karnell samt lappfogden i Jämtland A. Staaff. Ett stort antal norska och svenska tidningsmän äro äfven närvarande.
Mötet öppnades kl. 12 med ett välkomsttal af fröken Ellen Lie, hvarefter lappkvinnan Elsa Renberg talade öfver mötets betydelse och betonade, att de svenska och norska lapparna hittills ej hållit samman tillräckligt.
Detta möte var ”första gången i den samiska historien som nord- och sydsamer från Norge och Sverige samlades till ett gränslöst möte för diskutera gemensamma problem”. Initiativtagare till mötet var Elsa Laula Renberg från Helgeland och Brurskanken samiska kvinnoförening.
En annan framstående samisk ledare vid den tiden, Daniel Mortenson från Røros/Elgå, var mötesledare och höll ett föredrag om renskötsel och hur den hade hämmats av den gemensamma samebylagen från 1883. Föredraget ledde till en debatt som resulterade i att landsmötet bildade en egen renskötselslagskommitté.
Kommittén lade senare fram ett förslag till en ny renskötselslag som påverkade den slutliga utformningen av lagen 1919. Den andra huvudfrågan på mötet var kravet på en egen samisk skola och att barnen skulle få undervisning på samiska.
Efter andra världskriget, när den samiska politiska organiseringen ökade i Norden, betraktades mötet i Trondheim naturligt som startpunkten för samisk organisationsarbete. Den dåvarande sametingspresidenten Ole Henrik Magga skrev 1997 att ”det historiska med [mötet 1917] är att samiska representanter för första gången samlades från stora delar av Sápmi för att främja vår sak som ett folk.”
Ole Henrik Magga 2009
Datumet var således så pass symboliskt laddat att Samerådet valde just 6 februari som samernas nationaldag – att fira för alla samer oavsett vilket land man bor i.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-01-28
Kort svar: Samernas nationaldag infaller 6 februari.
I Sverige har vi fem stycken nationella minoriteter – folkgrupper med gemensam kultur som har en historia i Sverige men som är i minoritet. Dessa fem nationella minoriteter är samer, sverigefinnar, tornedalingar, judar och romer.
Samerna är ett dessutom ett ”urfolk” vilket innebär att bott i Sverige innan andra människor kom till landet. Samerna har ett eget parlament, en egen flagga och en egen nationaldag.
Samernas flagga
En nationaldag är något som nästan alla länder i världen har – Sveriges nationaldag är 6 juni, USA:s 4 juli och Norges 17 maj. Att samerna också har nationaldag beror på att de är en nation även om de inte har ett eget självständigt land. Den samiska nationen kallas ”Sapmi” och sträcker sig över norra Sverige, Finland, Norge och Ryssland.
Som nationaldag valde Samerådet att 1992 att fira den 6 februari. Valet av datum beror på ett möte som genomfördes 1917. Så här förklaras det på Sametingets hemsida:
Det första samiska landsmötet hölls i Tråante/Trondheim den 6 februari 1917. Mötet samlade över hundra samer från Sverige och Norge, därav en stor del kvinnor. Det var första gången i den samiska historien som nord- och sydsamer från Norge och Sverige samlades till ett gränslöst möte för diskutera gemensamma problem.
Första gången som man firade den samiska nationaldagen var 6 februari 1993 och sedan dess uppmärksammas den varje år bl.a. i Sverige genom att man på många kommunala flaggstänger flaggar med samiska flaggan. Men samernas nationaldag är alltså ingen exklusiv svensk grej – det är något gemensamt för samer i olika länder.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-01-28
Kort svar: Grönlands nationaldag infaller 21 juni – i samband med sommarsolståndet.
De flesta länder i världen har en nationaldag – det är bara Storbritannien och Danmark som saknar en. Dock har Grönland – ett område som kontrolleras av Danmark, men som har ett stort mått av självstyre – en egen nationaldag.
Grönland har varit en del av Danmark sedan 1953 men fick hjemmestyre (en hög grad av självstyre och autonomi) 1979. Sedan år 1983 har man också firat en egen nationaldag – till skillnad från moderlandet Danmark som saknar en sådan.
Den grönländska nationaldagen heter ”Ullortuneq” som betyder ”den längsta dagen” och infaller sålunda den 21 juni i samband med sommarsolståndet. Att man valde just 21 juni – den ljusaste natten – kan troligen förklaras med att Grönland är ett område som ligger oerhört långt norrut och därmed har mörkt stora delar av året. Därför är den ljusa delen av året särskilt värd att fira.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-06-21).
[It] certainly is ironic that the British empire that is indirectly responsible for so many of the world’s independence days has no real national day of its own.
Vad Fisher menar är att många av de länder som tidigare var brittiska kolonier har sina respektive nationaldagar på den dag då de blev självständiga från det brittiska imperiet (ex. Indien – 15 augusti, Kenya – 12 december och USA – 4 juli).
Att Storbritannien inte har någon egen nationaldag kan bero på att landets historiska utveckling inte har några självklara händelser (ex. självständighet eller politiska revolutioner) som kan fungera som nationaldag. Vidare sammanfaller den period då nationalismen växer med den period då det brittiska imperiet faller samman. Landets interna slitningar med ex. skotsk och nordirländsk nationalism kan ytterligare vara en förklaring.
Af 1913 års årgång inhämtas, att det numera är endast Bajern, Hamburg, Lippe, Lybeck, Mecklenburg-Strelitz, konungariket Sachsen, Andorra och Sverige, som sakna nationaldag af ett eller annat slag.
Sedan 1913 har både Sverige (6 juni) och Andorra (8 september) fått officiella nationaldagar, likt så gott som alla övriga länder i världen. Två länder saknar dock fortfarande nationaldag – Storbritannien och Danmark.
I en artikel om nationaldagar i Washington Post skriver Max Fisher
[It] certainly is ironic that the British empire that is indirectly responsible for so many of the world’s independence days has no real national day of its own.
Vad Fisher menar är att många av de länder som tidigare var brittiska kolonier har sina respektive nationaldagar på den dag då de blev självständiga från det brittiska imperiet (ex. Indien – 15 augusti, Kenya – 12 december och USA – 4 juli),
Att Storbritannien inte har någon egen nationaldag kan bero på att landets historiska utveckling inte har några självklara händelser (ex. självständighet eller politiska revolutioner) som kan fungera som nationaldag. Vidare sammanfaller den period då nationalismen växer med den period då det brittiska imperiet faller samman. Landets interna slitningar med ex. skotsk och nordirländsk nationalism kan ytterligare vara en förklaring.
Kort svar: Att 17 maj är nationaldag i Norge beror på att kung Kristian VIII skrev under grundlagen detta datum 1814 vilket inledde en kort period av självständighet (innan unionen med Sverige i augusti).
Till skillnad från Sveriges nationaldag (6 juni) firas den norska nationaldagen – 17 maj – i stor utsträckning. Att norrmännen har valt den 17 maj som nationaldag har (på samma sätt som den danska och delvis den svenska) med grundlagen att göra.
Norge har under lång tid historiskt varit i union med något av grannländerna (främst Danmark). Från slutet av 1300-talet ingick Norge i Kalmarunionen med Sverige och Danmark och från år 1536 i realunion bara med Danmark.
Det var inte förrän i maj 1814 som Norge blev självständigt. Den 17 maj 1814 undertecknade den danske prinsen Christian Frederik den grundlag som antagits av riksförsamlingen på Eidsvoll och blev därmed kung Kristian VIII av Norge. I maj inleddes därmed en kort period av självständighet som varade till augusti samma år då Norge tvingades in i en ny union (nu med Sverige). Den unionen varade till år 1905 då unionen bröts och Norge på nytt blev självständigt.
De första åren efter 1814 firades dagen inte i någons större utsträckning. Det var först vid tioårsjubileet 1824 som det blev några officiella festligheter i bl.a. Oslo och Trondheim. Och år 1836 firades dagen av norska Stortinget och 17 maj blev därmed officiell nationaldag i Norge.
Skrivet av Mattias Axelsson
Källor: Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf
Danmark fick den 5 juni 1849 sin första hyfsat demokratiska grundlag. Då gick Danmark från att ha varit ett kungligt envälde till att bli en konstitutionell monarki – dock var det bara 15 procent av befolkningen som hade rösträtt vid införandet av den första grundlagen.
Högtider och traditioner 