Kort svar: Med den nya namnlängden som infördes 1901 ströks över 150 namn, 28 ändrades och 177 nya namn tillkom. Kvinnonamnen ökade från 79 till 134.
Från 1749 fick Kungliga Vetenskapsakademin monopol på att ge ut almanackor i Sverige, vilket innebar att de ensamma fick bestämma vilka namn som skulle vara inskrivna på vissa datum. Namnsdagar hade blivit ett fenomen i och med reformationen på 1500-talet då helgonen, vars namn stod kvar i almanackan, inte längre var aktuella att fira.
De förändringar som skedde efter att Kungliga Vetenskapsakademin fått sitt privilegium var bland annat att det under 1800-talet infördes ett antal kunganamn som tidigare saknats, till exempel Oscar (1 december) och Emma (23 juli).
Eftersom namnsdagsfirandet ökade under 1800-talet så växte kritiken mot den gamla, som man uppfattade det, omoderna namnlängden. Kritiken riktade in sig på att många nordiska namn saknades och att fördelningen mellan kvinnonamn (79 stycken) mot mansnamn (270 stycken) var skrev. Detta ledde bland annat till att Östersunds-Posten publicerade en helt egen namnlängd med ”nordiska namn” där tidningen, för att ta ett exempel, bytte ut Urbanus den 25 maj till det mer nordiskt klingande Finn.
Riksdagsledamöterna Ernst Carlsson och Knut Almqvist skrev den 18 mars 1899 en motion till Sveriges riksdag där man yrkade på:
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga åtgärd för att en ny, mera tidsenlig och svensk namnlängd måtte i stället för den nuvarande föråldrade varda i almanackan införd.
Riksdagen tillsatte i september 1899 en kommitté bestående av riksarkivarie Clas Theodor Odhner, riksantikvarie Hans Hildebrand (som redan i november ersattes av arkivforskaren Carl Gustaf Styffe) professor Oscar Montelius, professor Esaias Tegnér samt biblioteksmannen Claes Annerstedt (som dock inte kunde deltaga i arbetet). ‘

I linje med det uppdrag som de fått var de redan året därefter klara med en uppdaterad och modernare namnlängd. Forskningsarkivarie Katharina Leibring sammanfattar:
Rent kvantitativt hade man strukit mer än 150 namn, ändrat på 28 och infört hela 177 nya namn. Kvinnonamnen hade ökat från 79 till 134 men utgjorde fortfarande bara en dryg tredjedel av namnlängden.
De fyra lärde männen följde ett antal riktlinjer när de reformerade namnlängden.
- För det första gjorde de om latinska namn till mer svenskklingande: till exempel så blev Andreas (30 november) till Anders, Benedictus (21 mars) blev Bengt, Laurentius (10 augusti) blev Lars och Amandus (26 oktober) blev Amanda.
- För det andra bytte man ut äldre namn mot samtida namn som delade stavelse, ibland bara initial, oavsett om namnen var besläktade eller inte. Hyginus (11 januari) blev till exempel Hugo, Hilarius (21 februari) blev Hilding, Kunigunda (3 mars) blev Gunborg, Olympias (15 april) blev Olivia och Phocas (14 juli) blev Folke.
- För det tredje, och detta blev starkt ifrågasatt, använde man sig av associationer för att hitta nya namn. Man valde till exempel Ida 14 september eftersom dagen tidigare hetat korsmäss och sången ”Kors på Idas grav” var populär kring sekelskiftet. Ett annat exempel var att man bytte Primus (den förste) till Börje (att börja) 9 juni. Även Mariadagarna fick i många fall nya namnsdagar, Marie avlelse (8 december) bytte man till Virginia (’jungfru’), Morsmässa eller Marie födelse (8 september) blev Alma på grund av uttrycket Alma mater som betyder ”milda moder” och Marie himmelsfärd (18 augusti) fick namnet Stella efter stjärna på latin.
- Och för det fjärde la man in namnsdagar på kända svenskars födelse- eller dödsdagar. Baltsar (29 maj) efter Göta Kanals grundare Baltzar von Platen, Jesper (26 juli) efter biskopen Jesper Svedberg och Jenny (6 oktober) efter sångerskan Jenny Lind. Indirekt gällde detta också Vega (24 april) till minne av att Nordenskiölds expedition med fartyget Vega återvände till Stockholm just den 24 april 1880.
Här är en komplett lista med alla förändringar som gjordes 1901,
Den nya namnlängden började gälla 1 januari 1901 och tanken var därefter att den skulle revideras allteftersom, men man gjorde faktiskt bara fyra förändringar. År 1906 byttes Nore på den 4 november ut mot Sverker. Året därefter byttes Estrid på den 27 november mot Astrid, efter prinsessan Astrids födelse 1905. Sedan bytte man 1918 plats på Engelbrekt (26 april) och Teresia (27 april) och år 1934 försvann Kasper 20 oktober till förmån för Sibylla efter att Gustaf Adolf gift sig med prinsessan Sibylla.
Kungliga Vetenskapsakademin fortsatte med sin ensamrätt att ge ut almanackor och därmed bestämma namnlängden fram till 15 juli 1972. Därefter kunde vem som helst trycka och ge ut almanackor med vilka namn som helst. Det skulle dock dröja fram till 1986 innan det kom en helt uppdaterad namnlängd signerad namnforskaren Roland Otterbjörk.
Otterbjörk hade redan 1967 presenterat ett förslag till namnlängd i boken ”Våra namnsdagar”, med tre namn på varje datum. Men det skulle dröja ända till 1986 års kalender innan den nya namnlängden slog igenom. Det var i Esseltes almanacka för 1986 som Otterbjörks trenamnslängd introducerades. Dock var det långt ifrån alla förlag som följde med i förändringen.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-10-01
Litteratur
Dagens datum: 1901 års namnlängd – Luddes språk och historia
När almanackan fick nya namn | Institutet för språk och folkminnen