Kort svar: Den blå och gula färgen kommer från folkungaättens vapen och det gamla riksvapnet. Med inspiration från danska flaggan fogades färgerna på 1500-talet samman till den svenska flaggan med gult kors på blå botten.

Även om nationaldagen aldrig riktigt fått något fäste som svensk högtidsdag är svenska flaggan – på blå botten med ett gult kors – en tydlig symbol för landet Sverige. Men hur kommer det sig att den blev just så?

Den historiska bakgrunden till den svenska flaggans utseende förklarar historikern Niclas Bjälkenborn så här:

Den svenska flaggan med dess blå och gula färg hittar sitt ursprung i folkkungaättens [sic!] blågula vapen och det gamla riksvapnet med blå botten och trekronor skapat av Albreckt av Mecklenburg. Karl Knutsson Bonde är den man som sedan sammanfogar dessa symboler till det stora riksvapnet, blå sköld och ett gyllene kors. Under 1500-talet kommer sedan dessa färger att fogas samman till en blågul korsflagga.

Att svenska flaggan har hundraåriga anor betyder inte att dess betydelse som symbol för Sverige är fullt så gammal. Liksom mycket annat vad gäller nationalism kommer idéerna om svenska flaggan som symbol för Sverige fram först på 1800-talet i och med nationalromantiken.

Tidigare hade flaggan främst varit en symbol för militären och kungahuset. Trots detta så möttes kung Oscar II av protester när han hissade flaggan på slottet 1877. Och när ett antal unga män 1869 tillfrågades vid mönstringen om de visste hur den svenska flaggan såg ut så kunde knappt fem procent svara jakande.

Allt detta ledde så småningom till att man på Stadion i Stockholm började fira svenska flaggans dag den 6 juni 1916. År 1963 flyttades firandet till Skansen och 1983 blev svenska flaggans dag och Sveriges nationaldag. Så sent som för fyra år sedan (2004) blev så 6 juni också röd dag.

Källa: Blågul flagga och Du gamla, du fria av Niclas Bjälkenborn