Kort svar: För att ett julkort skulle kunna frankeras som trycksak fick man skriva max fem ord på kortet och dessa fem ord skulle vara lyckönskningar, tacksägelser, beklagande av sorg eller andra hövlighetsbetygelse.

Julkort började skickas i Sverige på 1880-talet och följdes snart av både påskkort och senare även pingstkort. Korten knutna till högtidernas räknades som trycksaker och omfattades därför av andra portobestämmelser än vanliga brev.

För att det skulle räknas som just trycksaker så fick man inte skriva något på korten. Men 1892 gjordes en uppluckring som gjorde det möjligt att skriva en kort hälsning på julkorten och på nyårskorten.

Det är medgivet att å tryckta visitkort samt jul- och nyårskort för hand tillägga avsändarens adress och titel ävensom lyckönskningar, tacksägelser, beklagande av sorg eller andra hövlighetsbetygelser, uttryckta antingen med högst fem ord eller medelst allmänt brukliga begynnelse-bokstäver (a. t. a. och dylikt)

På julkort och nyårskort fick man alltså skriva en kort (max fem ord) hälsning om det var någon form av hövlighetsbetygelse. Detta gällde dock inte påskkort eller pingstkort. Där fick man inte skriva någon form av hälsning.

Men eftersom många ändå skrev små hälsningar på sina påsk- och pingstkort bestämde Generalpoststyrelsen 1925 att ”påsk- eller pingstkort taxeras således nu som trycksak, även om på kortet skrivits högst fem ord”

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-06-07

Källor:

SVENSKA DAGBLADET 1925-04-09

ARBETET 1924-05-03