Vilket år publicerades ”Natten går tunga fjät”?

Kort svar: Luciasången med texten ”Natten går tunga fjät” publicerades första gången hösten 1928.

Luciatåg med tärnor och stjärngossar populariserades i Sverige under 1920-talet, särskilt med Stockholms Dagblads luciatåg den 13 december 1927. Samtidigt med detta skrevs en handfull svenska texter till den italienska melodin ”Santa Lucia” (som egentligen handlar om en stadsdel vid en av hamnarna i Neapel). Den första svenska texten på melodin som anknöt till det svenska luciafirandet och som fortfarande sjungs idag skrev Sigrid Elmblad 1924.

Bara fyra år därefter kom ytterligare en svensk text med luciatema. Den här gången hette författare Arvid Rosén (1895-1973). Rosén, som föddes i Göteborg, var bl.a. lärare, senare rektor, och författare. Roséns text var medvetet ålderdomlig. Första versen lyder så här:

Natten går tunga fjät runt gård och stuva
kring jord som sol’n förlät skuggorna ruva
||: Då i vårt mörka hus stiger med tända ljus
Sankta Lucia, Sankta Lucia :||

Det är flera ord i texten som inte är helt självklara för en nutida läsare, bl.a. ”fjät” (som betyder spår) och ”stuva” (som betyder stuga). Ordet som det oftast blir missuppfattning om är dock ”förlät” . För det skall faktiskt vara just ”förlät” och inte ”förgät” som många verkar tro är den ursprungliga texten.

”Natten går tunga fjät”, eller ”Sancta Lucia” som den egentligen heter, publicerades i boken Sångboken som var ett försök av Frans Erlanson, Felix Körling och Axel Fr. Österberg att få till en ”föryngring av skolans sångrepertoar. Boken fanns till försäljning i ”vid varje bokhandel eller direkt från Åhlén & Åkerlunds förlag” från hösten 1928.

S. 57 i Sångboken (1928)

Som sång nummer 59 finns ”Sancta Lucia” med text av Arvid Rosén och melodin står som ”Napolitansk folkvisa”.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-11-11

Källor:

Erlanson, Körling och Österberg (1928) Sångboken Åhlén & Åkerlunds förlag: Stockholm

SvD 1928-09-01

Julsångens skapare – Arvid Rosén