Kort svar: Brittsommar är från början benämningen på dagarna kring Birgittadagen (7 oktober) då det enligt traditionen skulle blir tillfälligt varmare i höstkylan.

Många dagar (särskilt helgon- och apostladagar) har olika typer av väderfenomen knutna till sig. På persmäss (Petrus och Paulus 29 juni) trodde man att det första regnet efter sommartorkan skulle komma. ”Jakob skakar på sleven” var ett uttryck från Medelpad som visar att 25 juli också var en dag att förknippa med regn. Mattiasdagen (24 februari) var dagen då isarna skulle börja smälta.

Hösten är en årstid då det successivt blir kallare och mörkare. Men enligt traditionen infaller några dagar av varmare väder i början av oktober, kring Birgittadagen den 7 oktober – det är detta som kallas brittsommar. SMHI skriver:

En legend berättar att den heliga Birgitta tyckte att vi hade så kallt och bistert  klimat här i Norden, att hon bad för oss. Herren ska då ha svarat med att kring den heliga Birgittas dag ge oss några extra sommardagar. Dessa kom att kallas Brittsommar.

Ordet brittsommar finns enligt SAOB belagt tidigast 1856 i Fredrika Bremers bok Hertha – Eller en själs historia:

Ej tjusande som Nordamerikas indianska sommar men ändå rörande ljuvlig och skön är ofta i Sverige den tid, som vi kalla ”Sanct Birgittas sommar” eller ”Brittsommaren”. Den inträder vid samma tid som den amerikanska eftersommaren, men den slutar mycket förr; dess liv är likt ett skönt leende, som för ett ögonblick upplyser ett dystert anlete.

Huruvida det verkligen blir varmare eller inte kring Birgittadagen är oklart. SMHI menar att det finns vissa tecken på detta, men ”det troligaste är att det trots allt är en slump”

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-10-01)

Källor: ”Brittsommar” – smhi.se 2012-10-05

Saob – uppslagsord: brittsommar.