Kort svar: Ris à la Malta introducerades som julmat i mitten av 1900-talet men det är först i slutet av förra seklet som rätten blir något som enbart betraktas som en julefterrätt.
Ris à la Malta tillagas av kall risgrynsgröt som man blandar upp med vispad grädde. Detta smaksätts sedan med olika typer av socker samt med apelsin av något slag, åtminstone i äldre recept. Just kopplingen till apelsin är troligen det som gett namnet ”Ris à la Malta”.
Under första halvan av förra seklet är ris à la Malta en vanligt förekommande rätt året runt i Sverige. Första gången, vad jag har kunnat hitta, som ris à la Malta föreslås som en julrätt är 1949 då SvD skriver:
Vill man ej äta julgröt men ändå ha någon rätt av ris, kan man ju efter gröten äta någon ristillredning som efterrätt och på så vis slopa både gröt och traditionella smörbakelser. Risefterrätter finns det ju gott om. Ris à la Malta är den vanligaste, och den återfinns i praktiskt taget varje kokbok, om ock tillagningen kan variera i fråga om en eller annan detalj, så att rätten kan vara mer eller mindre påkostad.
Under de årtionden som följer förekommer enstaka belägg i tidningar för ris à la Malta som ett förslag till julens måltid. Men oftare är ris à la Malta en rätt som serveras under andra delar av året. Det är egentligen först under 1980-talet som tidningarnas börjar skriva om ris à la Malta som en specifik julrätt. Leif Mannerström kallar ris á la Malten för ”denna klassiska juldessert” i en artikel 1986 och då är det mandariner eller annan småcitrus som ska användas för dekoration.

Under det fortsatta 1980-talet och särskilt under 1990-talet blir ris à la Maltan mer och mer en rätt som enbart refereras till som julmat. Den förekommer flitigt på restaurangernas julbord och sedan drygt trettio år tillbaka är ris à la Malta något som så gott som uteslutande serveras till jul.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-12-22
Källor:
SvD:s tidningsarkiv och KB:s tidningsarkiv – Sökning på ris à la Malta