Kort svar: Under kortare perioder har vissa bryggerier lanserat midsommarmust och även sommarmust, men det har aldrig varit någon större efterfrågan på det.
Vid sidan av de två stora kristna högtiderna – påsk och jul – är det midsommar som är den stora högtiden i Sverige. Dock har midsommarmust aldrig slagit som dryck, även om försök har gjorts.
Etikett från bryggeriet Three Hearts.
Enligt uppgift ska Three Hearts sålt midsommarmust i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Företaget som tillverkar så gott som all essens till musten i Sverige – Roberts – har försökt:
Vi försökte faktiskt få bryggarna intresserade av att inför en midsommarmust, men har inte nappat på det.
Också senare försök har gjorts. Så här skriver tidningen Dagen:
År 2007 lanserades även Apotekarnes sommarmust till midsommar och 2011 kom bryggeriet Grebbestad med sin variant av sommarmust.
Men varför har då midsommar- och sommarmust aldrig slagit i Sverige? Enligt de bryggerier som försökt lansera must på sommaren beror det på att det helt enkelt aldrig har funnits någon efterfrågan på den mörka musten under sommaren och att must inte passar till midsommarens mat (sill, potatis och gräddfil)
Att äta färskpotatisbetraktades förr som ett stort slöseri. Jan-Öjvind Swahn skriver:
Att man skulle äta färskpotatis var förr fullkomligt uteslutet hos vanligt folk, det var ett slöseri med Guds gåvor på en tid där missväxt kunde drabba landet.
Istället skulle potatisen få ligga i jorden tillräckligt länge så att den skulle kunna växa till sig. Potatis nämns i och för sig som midsommarmat i äldre tider, men då är det inte färskpotatis utan potatis från det förra årets skörd. Att kunna visa upp att man hade fyllda förråd gav nämligen status. Enligt en artikel i SvD ska den första färskpotatisen till midsommar ha börjat säljas år 1898 i Skåne.
Sill
Sill var förr att betrakta som vardagsmat och fanns i de flesta hem. Just därför fanns det ingen anledning att äta den särskilt vid festliga tillfälle. Just kombinationen sill och potatis beskrivs så här av Fiskeriverket:
Intill sen tid var sill och potatis det som höll svälten borta för stora delar av ett fattigt land.
Ty salt sill utgör, som vi veta, en mycket viktig del av det svenska folkets föda, och många fattiga leva nästan endast av salt sill och potatis.
Sill och potatis var alltså fortfarande i början av 1900-talet vardagsmat som inte alls förknippades med fest och det är egentligen först under andra halvan av seklet som sillen blir given midsommarmat. Tidigare ser man det mer som ”sommarmat”.
På Johanne [alltså midsommar] måste det stå fil på varje bord, annars blev det ingen välsignelse med skörden, trodde man. Värdinnorna i byn förde därför ”johannefil” dvs. mjölk till fil, åt den som inte hade en egen ko.
Andra typer av mjölkmat (ex. nyystad ost och mjölkvälling) fanns med på äldre tiders midsommarbord. Anledningen är att korna under vintern inte hade någon mjölk, men runt midsommar:
hade de kalvat och mjölken hade börjat rinna till igen, och då kunde den bearbetas till de traditionella läckerheterna som man nu kunde kosta på sig i helgyran. [Swahn 2000, s. 53]
Inför midsommarhelgen 1937 skrev Konsum i en annons : ”sill och färsk svensk potatis naturligtvis – det hör absolut till en äkta svensk midsommarfest”. Men det förekommer parallellt andra exempel på midsommarmat. När SvD skulle beskriva traditionell midsommarmat 1950 var det ”lax, kyckling och jordgubbar” som räknades upp. Under det fortsatta 1950-talet finns sill med som en av många olika rätter på midsommarbordet och det är egentligen först i slutet av decenniet som sill och potatis blir givet. År 1968 är dock ”sill och potatis” självklart.
Från 1960-talets slut och framåt är sill, färskpotatis och gräddfil eller sur grädde självklara rätter under midsommarafton.
Det är alltså i början av 1900-talet som ”sill och potatis” långsamt började leta sig in på de svenska matborden som midsommarmat. Ordentligt genomslag fick det inte dock förrän vid seklets andra halva, någon gång när midsommardagen flyttades till att alltid infalla på en lördag.
Ungefär samtidigt som firandet centrerades till en helg slutade sill och färskpotatis att vara vardagsmat. Andra världskriget var över sedan flera år tillbaka och plötsligt hade svenskarna råd att äta annat på vardagarna. Sill och potatis blev i stället något unikt som man kopplade till sommarfirande.
Skrivet av Mattias Axelsson (2007-06-20, uppdaterat 2021-06-15)
Källor:
Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf
Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag
Högtider och traditioner 