Kort svar: Exakt när vårblotet ägde rum är oklart. En del menar att det genomfördes i januari/februari medan andra menar att det var runt vårdagjämningen. Syftet med vårblotet var att garantera bra skörd.

I det förkristna bondesamhället fanns inte de regelbundna avbrotten i vardagen som söndagar och andra helgdagar gav i och med kristendomens årskalender . Livet och arbetet löpte på men människorna då hade liksom vi har idag behov av avbrott.

Eftersom gudarna var starkt kopplade till naturen var det den som styrde när och hur fester och riter utövades. Ett typexempel på en sådan tidpunkt är när vintern övergår i vår och naturen börjar leva upp igen. Britt-Mari Näsström skriver i boken Blot (s. 162)

Det finns återkommande uppgifter om ett stort blot som ägde rum under våren för att garantera sommarens sådd och skörd.

Liksom med andra förkristna högtider (ex. midvinterblotet) så är källorna kring ett vårblot tvetydiga. Näsström hänvisar till Adam av Bremen som den äldsta källan som omnämner ett vårblot. Adam av Bremen menar att detta vårblot genomfördes i samband med vårdagjämningen.

För att komplicera det hela finns ett blot som kallats disablotet. Om disablotet är det enda vårblotet eller ett av flera diton är oklart. Snorre Sturlasson skriver i Konunga-boken: eller, Sagor om ynglingarne och Norges konungar:

I Svitjod var det under hedna tiden gammal sed, att hufvudbloten skulle hållas i Uppsala i goe [ungefär 15 februari – 15 mars, enligt Näsström]  och skulle man då blota till frid och seger åt sin konung. Dit skulle man söka från allt Sveavälde, der skulle samtidigt vara alla Svears ting samt marknad och köpstämma, som stod en vecka. Men när kristnan infördes i Svitjod, höll man der likaväl lagting och marknad. Nu sedan kristnan var på alla håll i Svitjod och konungarne försummade att sitta i Uppsala, flyttades marknaden till kyndelsmessa;

Enligt Näsström är ”det största blotet” troligen samma som disablotet. Det blot som Adam av Bremen omnämner behöver inte vara detsamma som disablotet men, enligt Näsström, är det ”svårt att tänka sig att två så stora blot skulle ha ägt rum ungefär samma period” (s. 164)

Syftet med blotandet på våren var att bringa fruktbarhet (goda skördar) till jorden. Temat fruktbarhet är naturligt att tänka sig just i dessa tider om man ser sig kring i naturen hur allting växer. Ett samtida uttryck var att man blotade för att gynna ”god årsväxt och fred”.

Formeln uttrycker egentligen mer än bara att åkrarna ska växa bra och att man skall hålla fred under denna period. Ordet ”frið, som numera kan översättas med ”frid” eller ”fred”, härleds nämligen från samma sta som frija, ”älska”, och uttrycker sålunda en önskan om fruktbarhet även för männikor och djur.

När man i och med religionsskiftet skulle införa kristna helgdagar passade det därför utmärkt att lägga Jungfru Marie bebådelsedag just kring vårdagjämningen. Jungfru Marie bebådelsedag är enligt kristna kyrkan den dag då ängeln Gabriel förutspådde (bebådade) Jesus födsel nio månader senare.

I kristna länder har bebådelsedagen firats den 25 mars sedan åtminstone 600-talet. I Sverige var 25 mars en helgdag fram till 1953 då den avskaffades som helgdag. Kyrkan valde då att lägga bebådelsedagen på den söndag som infaller mellan den 22 och 28 mars.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2012-02-15)

Källor: Blot av Britt-Marie Näsström.