påskdagen och pingstdagen, nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, /../ långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, nationaldagen, midsommardagen och alla helgons dag
Januari 2024
Som synes är trettondagen (6 januari) en helgdag, men inte trettondagsafton (5 januari). Folk som arbetar är alltså inte per automatik lediga på trettondagsafton. Dock är det inte ovanligt att arbetsplatser stänger tidigare på trettondagsafton.
Vad gäller ledighet på trettondagsafton finns det alltså inga generella regler. Om du är ledig, slutar tidigare eller jobbar heldag på trettondagsafton regleras i det kollektivavtal som gäller på arbetsplatsen. Så här svarar Helen Nilsson på Tria (ett samarbete mellan fackförbunden ST, Unionen och Vision):
Det är också vanligt hos arbetsgivare att arbetstiden före helgdagar inte regleras i något kollektivavtal alls, och då är det arbetsgivarens policy eller riktlinjer som gäller. Som arbetstagare kan man inte kräva att få vara ledig på dagar före helgdag, om det inte framgår av kollektivavtalet.
Kort svar: Trettondagsafton – 5 januari – är dagen före trettondagen. Sedan lång tid tillbaka firas inom västerländsk kristenhet de österländska stjärntydarnas ankomst till Jesus på trettondagen. Trettondagsafton har dock hamnar lite i skymundan för jul- och nyårsfirande.
Att trettondagen eller trettondedag jul fått ordningsnumret 13 beror på att juldagen räknats som förstedag jul (ett begrepp som aldrig slagit igenom i Sverige). Däremot talar man på andra språk om ”Julens tolv dagar” och då blir 6 januari just den trettonde dagen eller trettondagen.
Svaret på frågan ”När är trettondagen?” blir alltså 6 januari oavsett vilket år det är.
Kort svar: Från början firades 6 januari som Jesus dopdag och födelsedag. När kyrkan flyttade födelsefirandet till 25 december blev trettondagen (eller Heilage tre kongar som dagen heter på norska) den dag då man firar att de österländska stjärntydarna kom till Jesus.
Dock går det att säga att firandet av trettondedag jul är äldre än själva julfirandet, om än inte som julens trettonde dag. I fornkyrkan firades nämligen 6 januari (dagens trettondag) till minne av Jesus uppenbarelse eller som det heter på grekiska – epifania. Så här skriver Marin P:n Nilsson (1936)
Vi känna dock en fest, på vilken Kristi födelse firades, som är äldre än den kristna julen, epifaniafesten, festen för Guds uppenbarelse för människorna, som det grekiska ordet betyder, en högtid, vilken ännu med bleknad glans står kvar i vår kyrkokalender som de heliga konungarnas dag. (s. 118)
Epifania är alltså en av de allra äldsta kristna högtiderna och den firas fortfarande – främst inom olika ortodoxa kyrkor. Epifanias ursprung går förmodligen att spåra till förkristna egyptiska seder i samband med 6 januari. Nilsson igen:
En kortfattad underrättelse meddelar, att egypterna just den 6 januari brukade ösa vatten ur Nilen, och ställa undan det. (s. 119)
När kristna firade epifania under de första århundradena var det en rad olika skeenden ur Jesus som fanns med – hans födelse, de tre vise männens besök, dopet i floden Jordan och miraklet vid bröllopet i Kaanan.
När kristendomen blev statsreligion i Romarriket på 300-talet valde romarna istället att fira 25 december som Jesus födelsedag. Denna högtid konkurrerade ut epifaniafirandet i den västliga kristenheten. Dock firas epifania (eller teofania som det oftare kallas) fortfarande inom den ortodoxa kyrkan. De flesta ortodoxa följer dock den julianska kalendern och därför firar de flesta ortodoxa epifania den 19 januari (enligt den gregorianska kalendern).
De tre vise männen
I katolska och protestantiska kyrkor firas trettondedag jul istället 6 januari som den dag då de tre vise männen (som vi egentligen inte alls vet hur många eller vilka de var) kom med guld, rökelse och myrra till det nyfödda Jesusbarnet. Så här skriver Martin Modéus
Eftersom de tre vise männen var de första icke-judar som tillbad Jesus så har man länge tänkt på trettondagen som dagen då Jesus börjar bli känd utanför det judiska folket. /…/ Trettondedag jul är därför den dag då Svenska kyrkans mission samlar in sin stora missionkollekt.
De första beläggen för den här typen av spel är från 1751 då Linnélärjungen P.J. Bergius skrev:
Tre vise män voro tre bonddrängar, vilka gingo omkring i julhelgen, men besynnerligen trettondedagsafton, klädda i vita skjortor. Dessa hade tvenne andra drängar i följe med sig. En av dessa skulle agera Josef och vara utklädd med en luden fårskinnspäls, samt med en stor puckel på ryggen tillika en stav i handen. Den andra bar en lykta av papper som var gjord som en stjärna. Alla tiggde penningar.
Seden att driva runt och tigga pengar genom att spela upp scener ur Bibelns berättelser sågs förmodligen inte med blida ögon av kyrkan och det är, som Bringéus skriver:
betecknande att de äldsta uppgifterna om stjärngossarna möter i rättegångshandlingar och förbud.
Sedan reformationen hade det kristna budskapet i svenska kyrkor nästan uteslutande varit förkunnat i ord. Därför fanns ett stort behov hos allmänheten att få budskapet förmedlat genom drama, något som prästerskapet då ogillade eftersom man ansåg att spelen drev med det kristna budskapet.
En sådan utveckling har underlättats av att stjärnsymboliken också knutits till advent och jul, kanske också av behovet att få manliga motsvarigheter till luciatärnorna.
Kort svar: Förmodligen var ”de tre vise männen” astrologer eller astronomer från Babylon. Att de kallas ”tre” beror på att gåvorna de gav till Jesus var tre till antalet.
Endast en av de fyra evangelisterna skriver något om dem och det är inte mycket information som går att få fram. Så här står det i Matteus 2:1-2 och v.11
När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tidkom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: “Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” /…/
De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.
De intressanta orden i sammanhanget är ”österländska stjärntydare”. I den grekiska originaltexten står det:
Tou de Ihsou gennhqentov en Bhqleem thv Ioudaiav en hmeraiv Hrwdou tou basilewv, idou magoi apo anatolwn paregenonto eiv Ierosoluma
Ordet ”magoi” är ett ord som användes i bl.a. Babyolnien och Persien för att benämna astrologer, lärare, präster och liknande. ”Apo” betyder i sammanhanget ungefär ”från”. Och ”anatolwn” betyder ”det håll där solen går upp” alltså ”öster”.
Således torde det vara klarlagt att ”de tre vise männen” kom från öster till Betlehem. Så här skriver Kerstin Lodén i Populär Astronomi om deras härkomst:
Mest sannolikt är Babylon. Visserligen var Babylons storhetstid i vetenskapligt hänseende förbi vid tiden för Kristi födelse, men ännu var Babylon ett viktigt centrum med många lärda män. Där fanns också en judisk koloni ända sedan den babyloniska fångenskapen 500 år tidigare. De judiska profetiorna var säkert kända i Babylon.
Dock är det lite osäkert vad de hade för yrke. Det troligaste, om man ser till resten av berättelsen, är att de var någon form av astrologer eller astronomer (vilket var ungefär detsamma på den här tiden). Bibelkommisionen från 1981 förklarade så här:
Grundtextens ord syftar här sannolikt på ett slags babyloniska hovfunktionärer, som med hjälp av drömtolkning och stjärntydning gav råd åt högt uppsatta personer
Senare har de tre vise männen avbildadts med olika hudfärg för att anknyta till berättelsen om Noas söner (Genesis 10:1-32) Sem (anfader till judar och araber), Ham (anfader till afrikanerna) och Jafet (anfader till européerna).
Skrivet av Mattias Axelsson (2008-01-02)
Källor:
Modéus, Martin (2000) Tradition och liv Verbum Förlag
Högtider och traditioner 