Kort svar: Staffansritten eller att ”rida Staffan” innebar att byns ungdomar på annandagen red med hästarna till en vattenkälla och därefter red runt och tiggde mat och dryck.

Annandag jul har långt tillbaka i tiden varit en dag med stort fokus på gårdens hästar. Eftersom allt arbete låg nere på gården under julhelgen så behövde hästarna rastas och således utvecklades en tradition att byns unga män just på annandag jul red ikapp med sina hästar till en nordrinnande vattenkälla. Om hästarna fick dricka därur så skulle de hålla sig friska och starka under året.

Helgonet som sin martyrdag på annandagen är Stefanos eller Staffan Stalledräng som han kommit att kallas i svensk tradition. Staffans roll som stalledräng, beskriven bl.a. i Staffansvisan, passade också som hand i handske med dagens aktiviteter. Ridningen fick namnet ”Staffansritt/Staffansridning” eller ”att rida Staffan”.

Staffansritten är en mycket gammal sed och kan enligt Jan-Öjvind Swahn härledes tillbaka till tidig medeltid och ska då ha varit en import från kontinenten. På tyska kallas annandag jul för ”der grosse Pferdetag” (den stora hästdagen).

Men det var givetvis inte ridandet till källan som var det viktiga för de unga männen. När detta var avklarat kunde man fokusera sig på huvuduppgiften, att rida runt bland gårdarna och via sånger tigga till sig en bit att äta och en sup att dricka. Gåvorna samlade man sedan och hade på kvällen helgens första ungdomsgille, inte sällan kallat staffansgille eller staffansöl.

Under 1800-talet försvinner staffansritterna successivt men visan om Staffan Stalledräng lever vidare i de moderna luciatågen med början under förra seklets första årtionden. Det ska dock noteras att i de tidigaste luciatågen från 1927 så förekommer ”ett 30-tal gossar i Staffanskostymer /och/ ett 30-tal stjärngossar”. Senare försvinner dock Staffanskostymerna och stjärngossarna blir de som för Staffanstraditionen vidare

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-11-29

Litteratur:

Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bokförlaget Bra Böcker