Kort svar: Exakt när man firade ”jul” i Norden före kristendomen vet vi inte, men många forskare menare att det snarare var vid midvinter (alltså i mitten av januari).

Förkristet julfirande i Norden vet vi väldigt lite om. Källorna är få och de som finns har ofta stora brister. Vi vet att ordet ”jul” finns belagt i Norden på 900-talet. Första gången som ordet förekommer på ett nordiskt språk är i Haraldskvädet (en dikt om slaget vid Havsfjord 872) från just 900-talet. Då skriver skalden (i fri översättning):

Ute skall han jul dricka
för att han ensam ska få råda,
den högsträvande fursten,
och ta upp Frejs lek.

Tyvärr kan vi utifrån Haraldskvädet varken säga något om hur eller när man drack jul, förutom möjligen då att drickandet av öl och mjöd lär ha varit av central betydelse.

I Heimskringla skriver Snorre Sturlasson om när julnatten inföll. Det handlar om hur den norske kungen Håkon den gode (935–961) flyttade julfirandet:

Tidigare började julfirandet på höknatten, det var midvinternatten och man firade jul i tre nätter.

Så utifrån Snorres berättelse så ska det nordiska julfirandet ha ägt rum vid midvinternatten. Midvinter har historiskt varit den tidpunkten då vintern är som kallast eller mitten på vintern (inte att blanda samman med vintersolståndet, då det är som mörkast) och det vanligaste är att midvintern anses infalla 13 eller 14 januari.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-12-21

Källor: 

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Stålbom, Göran (1994) Vintersolståndet – Om jul, jord och äring i folklig tradition Fabel